Westerberg, Sven (1945-___)

Westerberg, Sven, 2002, Abonnemanget har upphört, hänvisning saknas - kriminalroman [detektivroman]:
[267 s.] Sigurd Berntsson, pensionerad bankman och antikhandlare, bosatt i Paris, är på tillfälligt besök i sin lägenhet på Stampgatan i Göteborg. En granne på hemväg finner dörren till Berntssson's lägenhet på vid gavel och Berntsson liggande på golvet, badande i blod. Runt kroppen ligger fullt med nedblodade papper och någon har försökt skriva ett ord på väggen med blod, men det har runnit och blivit oläsligt. De blodiga pappren som är spridda runt Berntsson's lik är skrivna av hans svärson, Bo Eriksson, och innehåller anklagelser om att Sigurd och hans bröder ska ha sysslat med olagligheter, som för många år sedan ledde fram till Sigurd's dotters (= Bo's fru) död. Bo Eriksson grips för mordet, men han nekar. Han kan dock ej förklara hur hans privata anteckningar hamnat på mordplatsen. Bo Eriksson placeras på rättspsykiatriska anstalten för utredning och Hanna Skogholm får hand om fallet. När även Sigurd's återstående broder, Karl, knivmördas under tiden som Bo Eriksson är på rättspsyk, börjar man dock sätta viss tilltro till hans nekanden...
En filosofisk-intellektuell deckare med en lite udda lösning på gåtan en typisk "Westerbergare", som nästan kan ses som en egen genre inom kriminallitteraturen. (Paul Badura Mörk's "Hallonfallet" kan möjligen delvis betraktas som en föregångare till Westerberg's senare mästerverk.) Handlingen utspelar sig i Göteborg, Partille och Lerum och är som vanligt inramad av nästan poetiska naturskildringar och fina beskrivningar av övriga miljöer, samt uppbyggd kring tankar i T, S, Eliot's "Four Quartets". För mig var lösningen helt klar redan på sidorna 190-191, men för den som genom den här boken, för första gången, stiftar bekantskap med Sven Westerberg, är gåtan säkert betydligt svårare att lösa.
Westerberg's böcker bör dock läsas i den ordning de är skrivna. Den här boken återkopplar i viss mån till händelser i "Onsalaaffären" (1987), dock utan att det har någon egentlig betydelse för gåtans lösning.
Huvudperson: Hanna Skogholm, överläkare i rättspsykiatri
8 poäng (2010-07-24)