Rosman, Ann (1973-____)

Rosman, Ann, 2010, Själakistan [detektivroman]:
[404+12 s.] En skolklass på beskök på Marstrand får en chockartad start på dagen. I offerlunden mellan Carlstens fästning och lotsutkiken finner de en död kvinna utan huvud. Kroppen är klädd i medeltida kläder och hon ligger framåtböjd över den gamla mytomspunna offerstenen. Nästan samtidigt går en ädre kvinna ut för att pyssla i sin trädgård. Hon njuter av morgonen, ända tills hon upptäcker att ett huvud med långt grått hår och ett gapande hål där näsan skulle ha funnits är uppmonterat på spaljen vid hennes luktärter. Kriminalinspektör Karin Adler, som har återvänt till Marstrand med sin båt efter sommaren segling, tänker tillbringa den sista semesterdagen i lugn och ro på klipporna vid havet. Då ringer hennes mobiltelefon och det är plötsligt slut på semesterfriden. Karin får hand om en utredning med många underliga inslag. En grupp lajvare finns i den närbelägna St. Eriks park, där de håller på med ett medeltidslajv. Den döda kvinnan, vars alias var "Skuld", hörde till lajvgruppen. Trädgården där huvudet blev funnet har på 1600-talet tillhört en kvinna som dömdes och avrättades för häxeri. Och när obduktionsrapporten kommer, så visar det sig att det måste röra sig om två mord. Kroppen och huvudet kommer inte från samma person...
Här räcker helt enkelt inte min 10-poängskala till. Om jag jämför den här boken med andra deckare som jag gett 10 poäng, så borde jag egentligen ge den här 12 poäng. En mycket bra gåta, som byggs upp kring ett gediget historiskt material och mycket fina skildringar av verkliga miljöer och ett persongalleri som känns levande och vitalt (förutom liken, som ju av förklarliga orsaker är mindre vitala). Efter författarens debut, krimninalromanen "Fyrmästarens dotter" med två parallella intriger, som i slutändan blev en ganska rörig soppa, har hon nu lyckats med mästerstycket att skriva en verklig pusseldeckare, som utklassar samtiliga de minst 1'100 svenska deckare jag hittills läst under de dryga 40 år som jag läst deckare (tyvärr började jag inte skriva recensionen förrän i oktober 2008). Visserligen finns det flera svenska deckare som har både klurigare och mer invecklade gåtor, ibland med många fler pusselbitar. Ingen av de övriga lyckas dock presentera så en bra gåta i kombination med en så genomgående hög litterär kvalitet. Normalt brukar jag inte uppskatta deckare som varvar de nu pågående händelserna, med stycken om förfluten tid i huvudpersonernas liv, eftersom det ger läsaren "otillbörlig" information som polien inte har till sitt förfogande och på så sätt ger läsaren en "fuskväg" till målet. Här fungerar det konceptet dock mycket bra, utan att lämna ut för många ledtrådar i förväg. På sidorna 302 och 323 fanns det dock två lite för övertydlig pekpinnar, som satte mig på rätt spår, även om jag inte blev absolut säker på att det verkligen var rätt spår, förrän ytterligare 16 sidor senare. Samtidigt lyckas författaren på ett mycket skickligt sätt, genom små oskyldiga detaljer, ibland bygga upp spänningen genom att skapa förväntningar på att något allvaligt hot mot huvudpersonen lurar i bakgrunden. Mitt omdöme om den här bokan kan bara summeras med två ord ETT MÄSTERVERK. Nu är mina förväntningar inför Ann Rosman's 3:e bok mycket högt uppdrivna, så vi får väl se när den kommer, om Ann Rosman kan överträffa sig själv en gång till. Ska hon göra det, så har hon en svår uppgift framför sig.
Huvudperson: Karin Adler, kriminalinspektör
10+ poäng (2010-12-29)