Rosman, Ann (1973-____)

Rosman, Ann, 2011, Porto Francos väktare

ISBN 978-91-7351-747-8

Förlag:
Damm Förlag (Malmö)
Tryck:
ScandBook, Falun 2011
Bindning:
Rygglimmad med hård pärm och skyddsomslag
Format:
143 x 211 x 27 mm
Omfång:
354+14 sidor
Omslag:
Nina Leino

Förlagets text:
En ung kvinna stiger iland i Marstrands hamn en septemberdag 1793. Håret är kapat under mössan, hennes bröst är lindade och byxorna hänger löst på den gängliga kroppen. Runt omkring myllrar det av liv; sjömän på skeppen, handlare, brottslingar som fått amnesti i frihamnen. Hennes enda hopp står till att de ska ta henne för en man, att hon ska hitta arbete och någonstans att bo. Att hon inte ska tvingas åka tillbaka.
220 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge. Trådarna leder Karin Adler långt tillbaka i Marstrands historia, och sakta men säkert nystas en osannolik historia upp.

"Agnes tyckte sig höra någon ropa. Hon stannade upp för att lyssna. Där var det igen, höga rop.
Hon skyndade mot ljudet, försökte minnas stigen på den här delen av ön. Försiktigt klättrade hon över de hala klipporna, ljudet var starkare nu.
Agnes såg två fartyg på kollisionskurs, minuten senare hördes det dova ljudet av trä som krossades mot trä. Månen spred sitt sken över den vredgade vattenytan. Det ena fartyget hade sprungit läck och var på väg att gå under. En kvinna flydde i ett försök att rädda sig över till den andra båten. Hon hade nästan inga kläder på sig. Hennes man, kaptenen på den förolyckade skutan, ropade till henne. Kvinnan vände sig om och försökte fånga det gråtande barn som maken nu kastade till henne. Men barnet föll i sjön.
Agnes drog efter andan. Hon kunde inget göra, de var alltför långt bort. Det var ytterligare en båt där ute, varför hjälpte de inte till? Varför räddade de inte människorna? Kort därefter kastade en segelbom om i stormen och vräkte även modern efter barnet. Då kaptenen stod pä sitt sjunkande fartyg och såg sin hustru och sitt barn på väg att drunkna kastade han sig efter dem. Inom ett ögonblick drogs de ner av de kokande vågorna och var försvunna."