Edwardson, Åke (1953-____)

Edwardson, Åke, 2012, Hus vid världens ände [detektivroman]
[414+1 s.] Det är två år efter att Erik Winter höll på att bli dränkt i swimmingpoolen i Marbella. Och efter att ha bott i Spanien sedan dess, börjar han längta tillbaka till Göteborg och sitt jobb. Redan första dagen tillbaka på jobbet måste han och Ringmar åka ut till ett hus innanför Amundöarna, där en kvinna och två små barn ligger mördade, knivhuggna till döds. En granne som har hört spädbarnsskirik och sett att brevlådan var full ringde polisen, som fick bryta sig in i huuset. Kvinnan och de två barnen har varit döda i flera dagar, men konstigt nog har babyn skonats och dessutom överlevt flera dagar i sin säng utan mat. Pappan i familjen arbetar i Stockholm under veckorna, men det ger honom inget 100%-igt alibi. Mördaren har varit noggrann och inte lämnat några spår efter sig. När ett tidningsbud sedan vittnar om att han sett en oidentifierad person lämna villan en tidig morgon, blir även han mördad med flera knivhugg...
Den här detektivromanen, som utspelar sig i mina hemtrakter i sydvästra Göteborg, mellan Hagen och Långedrag (där jag växte upp) i norr och Amundön (dit jag ofta cyklade och badade) i söder, är den bästa deckaren som Åke Edwardson skrivit på länge. Det var tydligen nyttigt att han tog en paus från deckarskrivandet. Miljöskildringarna är mycket fina och i början av boken finns en hel del små fina humorpoänger (ofta med litterära anspelningar), men de försvinner när man kommit en bit in i handlingen. Intrigen är skickligt uppbyggd och betydligt mindre blodig än i de närmast föregående deckarna. Pusslet lyckades jag till stor del lägga på egen hand, och efter cirka 66% av boken trodde jag att jag löst gåtan. Men på sidan 407 upptäckte jag att jag missat 1/3 av lösningen, trots att jag tidigare haft misstankar åt det hållet på grund av att någon hade försökt förhindra fastställandet av tidpunkten för morden.
Huvudperson: Erik Winter, kriminalkommissarie
8 poäng (läst 2013-07-15)