Olerot, Ann (1973-____)

[detektivroman]
[391+1 s.] När Sandra Persson är på väg hem från sitt arbete som sjuksköterska på sjukhuset i Falköping, ser hon rök bolma upp mot himlen framför henne. Hon blir omkörd av brandkår och ambulans och hindras av polisen att köra in på gatan där hon bor. När hon parkerat och börjar närma sig sitt hem ser hon att det är hennes hus som brinner. Både hennes man och barn har blivit innebrända. Ett para dagar senare blir Sandra själv överfallen, samtidigt sker mord som kan hänga ihop med villabranden. Polisen arbetar med fallet, men de har inte förhörhört den lätt efterblivna grannflickan som kanske har sett något...
En bok som är perfekt att använda i svenskaundervisningen, som avskräckande exempel. Den innehåller i stort sett alla fel som är möjliga att göra med det svenska språket: syftningsfel ; blandade tempus i samma mening om samma person ; felaktiga isärskrivningar ; felaktiga ihopskrivningar ; förväxlingar mellan riktning "vart" och position"var" ; "man ser sirenerna mellan träden" istället för att man hör dem (sid. 385) ; förväxlar personerna så att polisen Andersson stoppar bevismaterialet (en cigarettändare) i sin ficka (sid. 165) och senare tar polisen Lundkvist upp den bortglömda cigarettändaren ur sin ficka (sid. 345) ; polisaspiranten Susanne kallas vid 6 tillfällen Sandra (som är namnet på de 2 första mordoffrens fru respektive mamma) (sidorna 258-259) ; rena stavfel, t.ex. galonbeklädde i stället för galonbeklädda (sid. 264) ; "drog sakta ner dragkedjan (singular) i stövlarna (plural) = alltså en gemensam dragkedja för två stövlar(?) ; förväxlade ord "en kall kår sökte sig längs ryggen" i stället för en kall kåre (sid. 236) ; felaktiga personliga pronomen, t.ex. "Sandra var glad att ha honom vid hennes sida" bör vara vid sin sida (sid. 207) ; bristande insikter i hur svenskt rättsväsende fungerar, en polis säger att "det var inte hans sak att döma, det överlät han åt advokaterna" det är domstolen, alltså domare och nämndemän som dömer, inte advokaterna. Dessutom innehåller boken mer blod och våld än spänning, samtidigt som handligen är helt fragmenterad, istället för att vara indelad i "normala" kapitel. Det enda positiva jag kan säga om boken är att intrigen är acceptabel, med en oberoende underintrig som rör till det lite för läsaren. Jag löste dock gåtan redan innan sidan 250. Den här författaren måste ha skolkat från varenda svenskalektion i skolan, eller suttit och sovit på lektionerna. Om någon hade korrekturläst och rättat boken innan tryckning, så kunde den möjligen varit värd 5 poäng.
Huvudpersoner: Julian "Julle" Eriksson, inspektör ; Susanne Asplund, polisaspirant & Sandra Persson, sjuksköterska
3 poäng (läst 2013-07-05)