Lindblom, Ernst (1865-1925)



ERNST LINDBLOM
(E. L., Limpan, Lomme, Karl Fredrik Ankarstock), kåsör, novellist, korrespondent, redaktör, poet. Född i Stockholm den 20 febr. 1865. Genomgick Nya Elementarskolan. I skolan fans en literär förening i hvilken Lindblom blef sekreterare efter Edv. Fredin och Daniel Fallström. På hösten 1883 skref han poem och skizzer i Söndags-Nisse och Kasper och blef strax efter julen teater-recensent i Budkaflen, der han dessutom skref åtskilliga dikter. På våren 1884 reste han till Amerika. Fick först plats vid Sv. Folk. Tidn. i Minneapolis samt i april 1885 vid Sv. Trib. i Chicago, hvars redaktion han tillhörde till 1890, då han blef redaktör för Humoristen. Stannade der till aug. 1892. Juli 1893 april 1894 tillhörde han Sv Am:s redaktion, och 1895 flyttade han till Sverige och slog sig ned som tidningskorrespondent i Stockholm. Sommaren 1896 återkom han till Chicago. Vid sidan af sin tidningsmannaverksamhet har Lindblom lemnat bidrag till den 1886 utgifna kalendern Linnea, utgifvit ett dikthäfte: "På försök," samt författat ett lustspel i tre akter, benämdt "Pelle Pihlkvists Amerika-resa," hvilket uppförts med stor framgång i Chicago och utmärker sig för kvicka kupletter och anspelningar på lokala förhållanden. Lindblom är en ovanligt mångsidigt begåfvad skribent Som redaktör för Humoristen utvecklade han en häpnadsväckande produktivitet. Hvarenda vecka skref han krönika, små skizzer och ett eller flera poem. Det var der han skref sina torroliga, skrattretande humoresker "Redaktionshemligheter, knådningar af Limpan." Han är en af de få sv.-am. författare, som lyckats inom novellens område. Hans under den gemensamma rubriken "Episoder" publicerade små berättelser ur det sv.-amer. lifvet voro tecknade varmt och naturtroget, vittnande om god iakttagelseförmåga och en sund lifsåskådning. Stilen var behaglig, lätt och humoristisk. Under sin vistelse i Sverige sände Lindblom hvarje vecka ett Stockholmsbref till Humoristen. I dessa korrespondenser, hvilkas innehåll ingalunda fingo tagas efter bokstafven, lät Lindblom sin humor spela fritt. Brefven voro just icke alltid lämpliga att läsas i hvilket sällskap som helst, men de voro kvicka och hvad man kallar skojfriska. Hans skaldebegåfning är oomtvistlig. Sjelf vill han ej vidgå att han är skald, utan kallar sig "realistisk diktare" samt påstår, i likhet med alla andra författare, de må nu vara realister eller idealister, att han "söker uppfatta lifvet, sådant det är." Medgifvas måste, att hans lifsbilder, vare sig framställda på vers eller prosa, "slå hufvudet på spiken." Linder menar pà, att "det är svårt att bestämma, om han är störst som allvarlig diktare eller som humorist," men om vi bortse från hans prosa-stycken, tro vi, att han lyckats bäst som allvarlig diktare. Åtminstone lämpa sig hans poem inom det området hvilka, för att citera pastor A. A. Swärd, "äro moraliskt friska, blickande hän mot ett ideal," bättre än hans skämtsamma visor, då man vill göra urval för en bok lik denna.
Text från:
VÅRA PENNFÄKTARE.
LEFNADS- OCH KARAKTÄRSTECKNINGAR
ÖFVER SVENSK-AMERIKANSKA TIDNINGSMÄN. SKALDER OCH FÖRFATTARE, MED PORTRÄTTER SAMT TALRIKA UTDRAG UR DEN POETISKA OCH HUMORISTISKA LITERATUREN
Af ERNST SKARSTEDT.
PÅ EGET FÖRLAG.
SAN FRANCISCO. CAL.:
Vestkustens Tryckeri, 921 Mission Street,
1897.
(sidorna 105-106)



Jakob Valdemar Torsell, 1849-1890 = "Den svensk-amerikanske Sherlock Holmes"

JAKOB VALDEMAR TORSELL
(Valdemar, Ormen långe), redaktör, öfversättare, kritiker. Född i Stockholm den 20 nov. 1849. Fadern och en äldre broder voro framstående musiker, och Valdemar erhöll äfven vid sidan om sin skolbildning en god musikalisk uppfostran. Efter slutade studier inträdde han på köpmansbanan och reste i nov. 1870 till Amerika. Han uppehöll sig en längre tid i Boston och Worcester dels som musiklärare, dels som bokhållare m. m. Under någon tid var han t. o. m. notarius publicus, och under april och maj 1875 redigerade han tidningen Fäderneslandet, som endast utkom en kort tid. I jan. 1882 flyttade han till Chicago och erhöll kort derefter anställning vid Sv. Tribunens redaktion. Den 2 jan. 1890 afled han af lungsjukdom, efterlemnande enka. Torsell var en utmärkt tidningsman och kunde, såsom Sv. Kuriren anmärkte, i redigerandet af nyhetsafdelningar näppeligen öfverträffas af någon, enär "förutom det att hans noggrannhet i uppgifterna nästan närmade sig pedanteri, han förstod att späcka sina notiser med det skämt, som är lifvets bästa krydda." Hans mest utmärkande drag voro, enligt Sv. Tribunen, "ett skarpt hufvud, snabbt omdöme, en ledig, ofta bitande penna samt ett rent af otroligt minne och dito arbetsförmåga." Linder påstår (å anfördt ställe), att Torsells penna var "den kanske elegantaste, finast skurna och kvickaste, som sv.-am. pressen egt." Detta är öfverdrift ; deremot har Linder rätt deri, att "det var genom öfversättningar han hufvudsakligast gjorde sig bemärkt, ehuru hans lokaliserande af de amerikanska humoristemas pennalster förrådde icke blott en full uppfattning af humorns väsen, utan ock sjelfständig fyndighet i uppfinning, finhet i urskiljningen och vid verldserfarenhet, medan hans språk var fullt af finesser och smäckra vändningar." Som kritiker var Torsell skarp, men också ej sällan orättvis, såsom t. ex. då han i Tribunen på det hänsynslösaste utfor mot Swärds diktsamling "Vilda blommor" och mot prof. Olsons tal vid Lutherfesten i Chicago 1883. Alla opartiska menniskor medgåfvo, att Torsells kritik i begge dessa fall var hänsynslös och orättvis, äfven om det erkännes, att prof. Olson i sitt tal gick till svåra öfverdrifter i sitt fördömande af allt teaterväsen. Som öfversättare var Torsell förträfflig. Under sin verksamhet vid Sv. Trib. öfverflyttade han flera engelska romaner till svenskan, bl. a. den så populära "Capitola." Ingen har öfverträffat honom i konsten att försvenska humoristiska skizzer och uppsatser, men fast han var så öfvervägande humoristiskt anlagd, valde han egendomligt nog, när han sjelf fick råda, alltid de mest långtråkiga, pjåskiga blåstrumpeberättelser för följetongsafdeluingen. Han var en kvick skämtare och satte värde pà fyndiga ordvändningar o. d., men kunde aldrig fördraga att höra gamla kvickheter upprepas. "Den der kvickheten är sà gammal," plägade han ibland utbrista, "att Schliemann fann den inristad med kilskrift pà en sten i Trojas ruiner." Torsell var i flera afseenden ett original; redan utseendet var originelt: en jättelång, ytterst smal och spinkig lekamen och ett ansigte, nästan begrafvet under ett vildt utstående skägg. Hans sätt var originelt, och äfven hans humor var af ett säreget slag. I tillfällighetstidningen Sjustjeruan skref han de mest galghumoristiska saker, bl. a. ett par berättelseutkast med de originella öfverskrifterna: "Blodsnatten vid Eisenfelt; originalroman af Emil Måne (ej att förvexla med Zola)" samt "Det bortbytta paraplyet eller $2.25 alltid i förskott." Hans kvickaste pennalster var kanske det svar han skref i Sv. Amer. 1883 till en person i Sverige, som insändt ett bref med en hop dumma frågor. Torsell inledde sitt svar pà följande sätt: "Bäste Gustaf! Till svar på dina tjuguåtta framställda frågor måste jag med största ledsnad meddela, att vår all vetande patentredaklör just för en halftimme sedan afsvimmade i sin eleganta, silfverbeslagna sammetsfåtölj (af öfveransträngning att söka besvara en massa idiotiska korrespondenters spörsmål), och våra öfriga aderton redaktörer äro just nu ute på sommarnöje ; men fastän jag bara är en liten springpojke här vid tidningen (med 250 kr. fast lön i veckan, 25 öre för hvar lögn och alla cigarrstumpar jag kan komma öfver), skall jag försöka besvara dina frågor" o. s. v. Några af dessa och svaren derå följa här som prof. "Haf godheten sänd mig tidningar? Käre du, det är vårt yrke; vi göra det hvarje minut, dagen igenom, till folk, som först insända till oss prenumerationsafgiften, naturligtvis. Är det bra att komma till det nya landet? Alldeles utmärkt, du! I synnerhet om man varit sjösjuk under resan eller kvarlemnat obetalda räkningar och balanser i det gamla ; då är det icke allenast bra, utan rent af nödvändigt ibland. Finnes det godt om arbetet? Usch, ja! Just nu betala bönderna här i trakten tolf kronor om dagen för hvarenda karl, som kan slänga dynga; kan du till på köpet slänga käft, får du mat och husrum dessutom ; är du slängd i djur-i-diken, är din lycka gjord; nog af: här fins arbete i långa banor, både jern- och repslagare , men du måste sjelf bana dig väg (ser du, det var kvickt sagdt, eller hur?). Kan jag få plats vid jernvägen der? Vid jernvägen? Ja, gubevars men maka dig bara undan, när lokomotivet kommer, ty det lär vara ohelsosamt att ligga i vägen. Hur stor dagspenning för mig? Att döma efter dina hjelplösa frågor, skulle jag anta du kanske är värd så der omkring 2 1/2 cents om dagen, det vill säga när det är ondt om menniskor." Följande "breflåde"-svar i Sv. Trib. härleder sig från Torsell och talar för sig sjelft: "R. O., L,d, Wis. Ni skrifver: Jag har tänkt skrifva en bok, men som tillvägagåendet är mig obekant, beder jag eder besvara följande frågor. 1. Skall jag skrifva på båda sidor af papperet? (Nej). 2. Måste boken vara alldeles felfri? (Helst). 3. Huru mycket tror ni en vanlig historiebok kan inbringa? (Omkring en half cent pr lb). 4. Utan att ha hört bokens innehåll, tänker jag det är hårdt att bestämma (vi instämma), men jag är icke så noga (det märks nog), endast jag får veta, om det lönar mödan eller icke (icke). När jag fàr boken färdig, får jag då sända den till eder? (Nej). Och ombesörjer ni då, att den blir tryckt och såld? (Aldrig)."
Text från:
VÅRA PENNFÄKTARE.
LEFNADS- OCH KARAKTÄRSTECKNINGAR
ÖFVER SVENSK-AMERIKANSKA TIDNINGSMÄN. SKALDER OCH FÖRFATTARE, MED PORTRÄTTER SAMT TALRIKA UTDRAG UR DEN POETISKA OCH HUMORISTISKA LITERATUREN
Af ERNST SKARSTEDT.
PÅ EGET FÖRLAG.
SAN FRANCISCO. CAL.:
Vestkustens Tryckeri, 921 Mission Street,
1897.
(sidorna 283-184)


KRIMINAL- och ÄVENTYRSLITTERATUR:
1908 - Den svensk-amerikanske Sherlock Holmes - berättelser från Chicago (Stockholm: C. L. Gullbergs Förlag, Detektivbiblioteket Ny Serie 10)
1908 (1912) - Den svensk-amerikanske Sherlock Holmes - berättelser från Chicago (Stockholm: C. L. Gullbergs Förlag)